Kategoriarkiv: 4. Vad är en taktil bild

4.1 Vad är en taktil bild?

Taktila bilder är bilder som kan uppfattas med känseln och både personer med synnedsättning och seende kan läsa taktila bilder. Den som inte ser läser dem med fingertopparna. Taktila bilder kallas också för reliefbilder eftersom de återger motivet i relief, med upphöjda linjer och ytor med kännbar struktur. Ibland används även beteckningen kännbilder. Att tolka en reliefbild är krävande. Även om reliefbilden är tydlig behövs oftast också en beskrivning i ord.

En taktil bild är sällan en originalbild utan vanligen en överföring av en visuell bild. De flesta bilder kan överföras till taktila bilder. Ofta är det bilder från läromedel som överförs men även bilder från sagoböcker, konst och arkitektur. Den allra vanligaste reliefbilden är dock kartan.

Reliefbildernas svårighetsgrad varierar, från mycket enkla till mycket svåra bilder. Oavsett ålder, barn eller vuxen, ska en nybörjarläsare av taktila bilder börja med de allra enklaste bilderna.

Print Friendly

4.2 Överföra till reliefbild

När man överför en bild till en reliefbild måste man ändra bilden en del. Man måste välja ut det viktigaste och avbilda detta större och tydligare än de andra delarna. Varje del måste vara lätt att identifiera. Vissa detaljer får utgå, till exempel djupdimension och perspektiv. Låga reliefer fungerar bättre än höga eftersom de höga relieferna inte bildar någon tydlig form mot bakgrunden. Om bilden är tillräckligt tydlig kan man avläsa även små nivåskillnader taktilt.

Print Friendly

4.3 Kontur

Vad är det då som gör att den taktila bilden av något liknar det avbildade? Det som hjälper oss är i första hand konturen, den yttre form som får föremålet att framträda mot bakgrunden. Eftersom reliefbilderna är förenklade och oftast återger just föremålets form är konturen extra betydelsefull. Viktigt att ha klart för sig är att man, oavsett hög kvalitet på reliefbilden, inte kan känna igen föremålet utan tidigare kunskap om det. Man kan inte tolka reliefbilden av ett glas som ett glas om man inte redan tidigare undersökt glasets form, det vill säga dess kontur.

Glas_2

 

För att underlätta bildläsningsstarten för barn med blindhet kan man göra bilder i olika material som taktilt påminner om det avbildade föremålet. På så sätt blir materialet ett stöd till formen. Men även om katter och kaniner båda har mjuk päls skiljer formen på öronen dem åt och det avgör hur vi uppfattar bilden. För att möjliggöra för barn med synnedsättning att se är det viktigt att tänka på färgkontrasterna. Färgkontraster skapar man i första hand genom att använda sig av olika valörer, det vill säga ljusa och mörka färger. Färger som har samma mättnad eller styrka kan av en person med synskada uppfattas som likvärdiga och därför svåra att urskilja. För att bilden ska bli tydlig för den som även använder synen är det lämpligt att skapa ljusa bilddetaljer mot en mörk bakgrund.

Textur är en ytas beskaffenhet (mönstringen på ett materials yta) så som den uppfattas taktilt (texturen har dock ofta stor betydelse även för den visuella upplevelsen). I reliefbilder kan man göra det enklare att skilja de olika delarna i bilden från varandra genom att använda olika texturer. I bilderböcker för nybörjare och mindre barn använder man ofta olika material till föremålen. Materialet i bilden ska påminna om det verkliga föremålets. I taktila bilder är den taktila effekten viktigare än den visuella och därför väljs materialet i första hand efter hur det känns och inte efter om färgen överensstämmer med det verkliga föremålet.

Print Friendly

4.4 Svällpappersbilder och silkscreenbilder

Taktila bilder kan framställas på olika sätt. Här tar vi upp de två vanligaste teknikerna, silkscreen och svällpapper. Oavsett framställningssätt måste man ta stor hänsyn till de krav på tydlighet den taktila perceptionen ställer.

Med svällpapper kan man bara ha en nivå på reliefen. Det blir en tydlig, lätt avläst relief som passar bra även för personer med viss syn eftersom alla linjer, punkter och ytor är svarta. Svällpappersbilden är tekniskt enkel att producera och också den vanligaste reliefbilden.

Silkscreenbilder har ungefär samma uppbyggnad och utseende som svällpappersbilder – det som skiljer dem åt är framställningssättet. Silkscreenbilder har också bara en nivå på reliefen.

 

Print Friendly

4.5 Bilder i olika material

Reliefbilder i taktila bilderböcker är i allmänhet framställda i olika material. Så långt det går ska man välja ett material som påminner om hur det verkliga objektet känns taktilt. Dessutom måste man tänka på att det ska gå att skilja de olika materialen från varandra. Bilderna sätts på en färgad kartong. Eftersom många barn som läser taktila bilderböcker har viss syn väljer man färgerna så att det blir kontrast mellan både figurerna och bakgrunden och mellan reliefbildens olika delar.

Svällpapper

Svällpapper är ett vanligt papper som är bestruket med en lösning som expanderar i värme. Med linjer, punkter och ytor skapas reliefbilder då man antingen ritar direkt på svällpapperet eller överför en teckning. Man kan rita med en kolbaserad penna eller kopiera över bilden i en vanlig kopieringsapparat till ett svällpapper. Exponerar man sedan svällpapperet med bilden under infravärme får man en relief. Den kolbaserade färgen är avgörande för att man ska kunna kontrollera svällningsprocessen: de mörka partierna sväller snabbare och resten av papperet förblir slätt.

Silkscreen

Silkscreen är en tryckteknik som används främst för tyg men även för skyltar och affischer. När man trycker i relief används en tjockare film än i vanliga fall vilket gör att man i stället för en färgyta får en upphöjd yta.

Bildens beståndsdelar

Bildyta är den släta tvådimensionella yta, till exempel ett papper, som bilden är framställd på eller den yta en reliefbild är återgiven på. Bildytan är det plan där vi ser bilden, både visuellt och taktilt. När man beskriver en reliefbild, det vill säga gör en bildvägledning som leder läsaren genom bilden, är det nödvändigt att man kan tala om var på bildytan bildens olika delar, bildelementen, befinner sig.

Linjer

I reliefbilden kan linjerna utformas på flera olika sätt för att man ska kunna uppfatta att de representerar olika företeelser. En sluten linje bildar en figur och det är figurens form som är det intressanta.

Med linjer kan man överföra det mesta till taktil bild. Man måste dock tänka på att linjen i en reliefbild har två sidor och om man i en karta har linjer för fler företeelser, till exempel floder och vägar, kan det bildas nya former mellanlinjerna och dessa kan störa helhetsbilden.

Plan

Plan är en sammanställning av linjer och ytor som tillsammans skapar en djupdimension, ett perspektiv, i bilden. Om vi ritar en horisontallinje nära papperets ovankant och placerar en figur där och sedan en större figur långt ner på papperet händer det något. Djupdimensionen kan få oss att uppfatta figurerna som lika stora men på olika avstånd från oss. Så ser det ju ut i verkligheten. Taktilt är det svårt, eller omöjligt, att återge perspektiv.

Horisont_perspektiv2

Kortfattat kan man också säga att taktila bilder och kartor innehåller tvådimensionella figurer i låg relief som representerar tredimensionella figurer och spatiala relationer. En bild av ett hus visar huset men också hur husets dörrar och fönster förhåller sig både till varandra och till huset som helhet.

Med hjälp av en linje kan vi också skapa en cirkel, i både den visuella och den taktila bilden. Cirklar är runda. Det är också bollar och tallrikar, åtminstone de flesta, så hur vet vi vad vår cirkel föreställer? Återger formen i bilden en boll eller en tallrik? Det vet vi helt enkelt inte. Däremot är det inte särskilt komplicerat att skilja en verklig boll från en tallrik, eftersom bollen är klotformad och tallriken rund och relativt platt. I en bild får vi i stället skapa en känsla av volym med hjälp av skuggor, färger och olika typer av linjer. Upplevelsen av volym och djup gör att vi kan uppfatta föremålen som flerdimensionella. Och det är just detta som utnyttjas för att få fram att den runda ytan i en bild föreställer ett klotformat objekt, inte en cirkel eller en tallrik. Däremot är det inte alltid möjligt att avgöra om det är ett klot eller en boll.

Boll_tallrik_cirkel_2

Med känseln kan man enbart uppfatta sådant som är påtagligt, som hörn, kanter, linjer och skillnader mellan ytor, i form av olika upphöjningar. Man kan alltså inte känna färger, inte heller ljus och skugga. Allt detta påverkar den taktila bildens utformning. Det är lättare att avläsa något taktilt som är avbildat från sidan, framifrån eller uppifrån, det vill säga från en rät vinkel. I den taktila bilden är cirkeln vanligtvis fylld och har en yta. Det gäller särskilt om det är en svällpappersbild eller bild utförd i silkscreen. Cirkeln kan också vara gjord i ett material som är utskuret i form av en hel yta, till exempel om det är fråga om en boll i en bilderbok.

Bilder i taktila bilderböcker består av olika material i starka färger. De starka färgkontrasterna är avsedda för dem som har viss synförmåga. Även om den taktila bilden är framställd i färg innehåller den inga nyanser som kan skapa en illusion av volym. Dels för att färger inte går att uppfatta taktilt, dels för att nyanser på en yta kan uppfattas som ”nya” former och krångla till det för den som ser på bilden.

Volym

Volym, det vill säga, storlek och omfång, får vi fram med hjälp av linjer och färger, ljus och skugga. I en taktil bild gäller det i stället att försöka få fingertoppen att uppfatta flera nivåer. I bilder framställda i olika material kan man hantera reliefer i flera nivåer men i svällpappersbilden får man kombinera olika linjer och ytmönster.

Print Friendly