Taktil skrift är skrift som är upphöjd. Vi läser den med hjälp av känseln, med fingertopparna, till skillnad från svartskriften som vi läser av visuellt, med ögat. Sedan länge är punktskriften den dominerande taktila skriften.

Läs mer ->

Punktskriften är uppbyggd av punkter som läses taktilt med fingrarna. En så kallad punktskriftscell består av sex punkter ordnade i två kolumner. Punkterna kan kombineras på olika sätt för att bilda bokstäver, skiljetecken och specialtecken. De 63 möjliga kombinationerna av punkter räcker inte för alla tecken som finns. Därför måste man i många fall kombinera flera punktskriftsceller. Till exempel utläses en bokstav som en siffra om den föregås av ett så kallat förtecken. Vid datoranvändning däremot representeras punktskriften av åtta punkter, som möjliggör 255 kombinationer. På det viset minskar behovet av förtecken.

Punktskriften är en milstolpe! Sedan den kom har personer med blindhet haft möjlighet att både läsa och skriva. I de tidigare systemen var det näst intill omöjligt att som blind själv skriva så detta kan med rätta betraktas som en revolution. Punktskriften är således det första helgjutna, välfungerande läs- och skrivsystemet för blinda. Den kallas också brailleskrift efter upphovspersonen Louis Braille (1809-1852).

Louis Braille var själv blind. Under denna tid var det inte självklart att ett barn med blindhet skulle gå i skolan men Louis föräldrar tvekade aldrig. Louis Braille lärde sig genom att lyssna och man såg tidigt att han hade en särskild begåvning. När han bara var tio år började han på blindskolan, Institut Royal des Jeunes Aveugles, i Paris. Det var en internatskola där eleverna bodde och studerade under relativt enkla förhållanden. De texter som användes på skolan var tryckta med reliefskrift, upphöjda latinska bokstäver, som det tog lång tid att läsa. Inte alla lyckades lära sig läsa reliefskriften. Dessutom gick det inte att själv skriva med den.

Louis Braille var fortsatt framgångsrik i sina studier, även vid blindinstitutet. Där kom han 1821 i kontakt med en ny slags skrift, Barbiers ljudskrift, som byggde på 12 punkter, ordnade i två kolumner. Punktsystemet inspirerade Louis Braille. Han såg att det kunde förbättras och satte i gång ett systematiskt och entusiastiskt utvecklingsarbete, vid sidan av sina fortsatta studier och sitt undervisningsarbete vid blindinstitutet.

Den ljudskrift, sonografi, som Barbier tagit fram var tänkt för kortare meddelanden. Ursprungligen förmodligen för militärt bruk, någon form av chiffer som dessutom kunde läsas även i mörker, med fingertopparna. Men eftersom det var ett slags ljudskrift kunde det enbart användas för ett språk, i det här fallet franska. Louis Braille insåg ljudskriftens begränsningar. Han utgick i stället från att skriften skulle vara ortografisk, rättstavande, och följa alfabetets ordning. Ett sådant punktskriftsystem skulle kunna användas av alla, oavsett språk. Precis så fungerar det också i dag.

I Barbiers ursprungliga punktsystem fanns det 12 punkter och det gjorde att antalet möjliga kombinationer var mycket stort, över 4000. Så många kombinationer behövdes inte, enligt Braille. Han minskade därför antalet punkter i cellen till sex, vilket ändå gjorde det möjligt att få fram 63 olika kombinationer. Med färre punkter kunde man läsa snabbare. Till snabbheten bidrog också den minskade storleken på punktskriftscellen; nu kunde fingertoppen täcka hela cellen på en gång. Braille införde också skiljetecken och gjorde plats för musiknoter i systemet.

År 1825 var Louis Braille färdig med sitt punktskriftsystem och 1827 kom den första avskriften enligt systemet på institutet. Det var en grammatik, Grammaire des grammaires (Grammatikens grunddrag). En invändning mot punktskriften var att den skulle skilja blinda från seendes skriftvärld och inte ens vid blindinstitutet insåg alla från början storheten i Brailles punktskriftsystem. Men 1850 slutade institutet helt med reliefskriften och godtog officiellt punktskriften.

Under 1850-talet började punktskriften framgångsrikt spridas över hela världen och 1878 beslöts vid en internationell kongress i Paris att Brailles punktskrift var det system som skulle användas. Louis Braille själv avled dock 1852, innan punktskriften hann slå igenom helt.

Läs mer ->

De hjälpmedel man använder för att skriva punktskrift är reglett, punktskriftsmaskin och olika typer av anpassade datorhjälpmedel.

Reglett

Kortare anteckningar kan skrivas för hand med hjälp av en reglett, en rutmönstrad metallskiva, och ett skrivstift, en syl. Man lägger papperet i regletten och trycker sedan ner stiftet i papperet så det blir fördjupningar. Punkterna kommer på papperets baksida och därför måste texten skrivas spegelvänt, från höger till vänster.

Punktskriftsmaskin

Man kan också använda en punktskriftsmaskin. Den har sex tangenter, en för varje punkt i punktskriftscellen. För att skriva en bokstav trycker man samtidigt ned de tangenter som representerar bokstavens punkter.

Läs mer ->

Punktskriftsdator

Numera är det mycket vanligt att man tidigt börjar använda ett anpassat datorhjälpmedel. De kan ha olika utseenden och funktioner. Här är en dator med ett punktskriftstangentbord liknande punktskriftsmaskinens – en tangent för varje punkt i punktskriftscellen. Den har också en punktskriftsskärm med samma text som visas på bildskärmen.

Så småningom övergår de flesta till att skriva punktskrift med hjälp av en pc och ett vanligt tangentbord. För personer med synnedsättning är det viktigt att lära sig fingersättningen för tangentbordet. Datorn är utrustad med en punktskriftsskärm och har ofta syntetiskt tal. Dessutom behövs också skrivare för både punktskrift och svartskrift. Datorn som hjälpmedel har gjort att personer med synnedsättning i dag kan ordbehandla, läsa, skriva e-post och använda internet.