Taktil skrift är skrift som är upphöjd. Vi läser den med hjälp av känseln, med fingertopparna, till skillnad från svartskriften som vi läser av visuellt, med ögat. Sedan länge är punktskriften den dominerande taktila skriften.
Två andra exempel på taktil skrift är reliefskrift och Moon-skrift. Reliefskrift är helt enkelt vanliga bokstäver som höjts upp. I Moon-skriften, framtagen av William Moon, användes enkla bokstavsformer, som byggde på bokstäverna i det latinska alfabetet. Första raden i en text med Moon-skrift läser man från vänster till höger. Andra raden från höger till vänster. En båge i början av varje rad visar läsriktningen. Den var enklare att läsa än reliefskriften men gick knappast att skriva för hand. Moon-skriften användes i Sverige tidigare än punktskriften men från slutet av 1800-talet övergick man mer och mer till punktskrift.
Punktskriften är uppbyggd av punkter som läses taktilt med fingrarna. En så kallad punktskriftscell består av sex punkter ordnade i två kolumner. Punkterna kan kombineras på olika sätt för att bilda bokstäver, skiljetecken och specialtecken. De 63 möjliga kombinationerna av punkter räcker inte för alla tecken som finns. Därför måste man i många fall kombinera flera punktskriftsceller. Till exempel utläses en bokstav som en siffra om den föregås av ett så kallat förtecken. Vid datoranvändning däremot representeras punktskriften av åtta punkter, som möjliggör 255 kombinationer. På det viset minskar behovet av förtecken.
