Vad är det då som gör att den taktila bilden av något liknar det avbildade? Det som hjälper oss är i första hand konturen, den yttre form som får föremålet att framträda mot bakgrunden. Eftersom reliefbilderna är förenklade och oftast återger just föremålets form är konturen extra betydelsefull. Viktigt att ha klart för sig är att man, oavsett hög kvalitet på reliefbilden, inte kan känna igen föremålet utan tidigare kunskap om det. Man kan inte tolka reliefbilden av ett glas som ett glas om man inte redan tidigare undersökt glasets form, det vill säga dess kontur.
För att underlätta bildläsningsstarten för barn med blindhet kan man göra bilder i olika material som taktilt påminner om det avbildade föremålet. På så sätt blir materialet ett stöd till formen. Men även om katter och kaniner båda har mjuk päls skiljer formen på öronen dem åt och det avgör hur vi uppfattar bilden. För att möjliggöra för barn med synnedsättning att se är det viktigt att tänka på färgkontrasterna. Färgkontraster skapar man i första hand genom att använda sig av olika valörer, det vill säga ljusa och mörka färger. Färger som har samma mättnad eller styrka kan av en person med synskada uppfattas som likvärdiga och därför svåra att urskilja. För att bilden ska bli tydlig för den som även använder synen är det lämpligt att skapa ljusa bilddetaljer mot en mörk bakgrund.
Textur är en ytas beskaffenhet (mönstringen på ett materials yta) så som den uppfattas taktilt (texturen har dock ofta stor betydelse även för den visuella upplevelsen). I reliefbilder kan man göra det enklare att skilja de olika delarna i bilden från varandra genom att använda olika texturer. I bilderböcker för nybörjare och mindre barn använder man ofta olika material till föremålen. Materialet i bilden ska påminna om det verkliga föremålets. I taktila bilder är den taktila effekten viktigare än den visuella och därför väljs materialet i första hand efter hur det känns och inte efter om färgen överensstämmer med det verkliga föremålet.
