Vad är det som gör att en bild av något liknar det avbildade? I första hand är det den yttre formen, det vill säga den form som gör att föremålet framträder mot bakgrunden. Det är konturen vi talar om.När vi tittar på bilder försöker vi automatiskt se mönster, skapa ordning och skilja de olika figurerna från varandra och från bakgrunden. Vi avläser helt enkelt en konturlinje, även om den inte finns, eftersom den hjälper oss att se föremålets form.
Det är alltså till största delen genom formen som vi känner igen ett föremål även om vi självklart också tar in färger och texturer, relationer mellan föremål, förgrund och bakgrund. Ju bättre formen återger det verkliga objektet desto lättare är det för oss att känna igen det i bilden. Så därför är det linjen med ögon, öron, morrhår, trubbig nos, kropp med fyra ben och en svans som ger oss kattens form. Om sedan pälsen är grårandig, svart eller vit spelar ingen roll för vår igenkänning.
Linjer
Bildyta är den släta tvådimensionella yta, till exempel ett papper, som bilden är framställd på, eller den yta en reliefbild är återgiven på. Bildytan utgör alltså det plan vi ser bilden på, både visuellt och taktilt. När vi ska förstå var de olika figurerna i bilden befinner sig, i förhållande till varandra, det vill säga återge spatiala rumsliga relationer på bildytan, spelar linjen en viktig roll. Linjen kan vara horisontell, vertikal eller diagonal. Den horisontella är vågrät. Om man avbildar något som utspelar sig utomhus är det i horisontallinjen, horisonten, som himmel och hav möts. Genom att placera horisontallinjen på olika nivåer i bildytan kan vi visa att horisonten är långt bort, det vill säga högt upp i bilden, eller nära, långt ner i bilden. I reliefbilder är det oftast på horisontallinjen man placerar de avbildade figurerna.
De vertikala och diagonala linjerna kan peka på rörelse, förändring och riktning.
Plan
Plan är en sammanställning av linjer och ytor som tillsammans skapar en djupdimension, ett perspektiv, i bilden. Om vi ritar en horisontallinje nära papperets ovankant och placerar en figur där och sedan en större figur långt ner på papperet händer det något. Djupdimensionen kan få oss att uppfatta figurerna som lika stora men på olika avstånd från oss. Så ser det ju ut i verkligheten. Taktilt är det svårt, eller omöjligt, att återge perspektiv.
Med hjälp av en linje kan vi också skapa en cirkel, i både den visuella och den taktila bilden. Cirklar är runda. Det är också bollar och tallrikar, åtminstone de flesta, så hur vet vi vad vår cirkel föreställer? Återger formen i bilden en boll eller en tallrik? Det vet vi helt enkelt inte. Däremot är det inte särskilt komplicerat att skilja en verklig boll från en tallrik, eftersom bollen är klotformad och tallriken rund och relativt platt. I en bild får vi i stället skapa en känsla av volym med hjälp av skuggor, färger och olika typer av linjer. Upplevelsen av volym och djup gör att vi kan uppfatta föremålen som flerdimensionella. Och det är just detta som utnyttjas för att få fram att den runda ytan i en bild föreställer ett klotformat objekt, inte en cirkel eller en tallrik. Däremot är det inte alltid möjligt att avgöra om det är ett klot eller en boll.
Volym
Volym, det vill säga storlek och omfång, får vi fram vi med hjälp av linjer och färger, ljus och skugga. I en taktil bild gäller det i stället att försöka få fingertopparna att uppfatta flera nivåer eller olika material. I svällpappersbilden kombinerar vi olika linjer och ytmönster.
