Utan någon form av beskrivning är det nästan omöjligt att förstå vad en reliefbild innehåller. Det gäller särskilt för nybörjare. Oftast finns det dock något som beskriver reliefbilden, till exempel en bildtitel eller den tillhörande texten. Men åtminstone för en ovan person behövs en mer ingående bildvägledning. För att underlätta tolkningen bör bildvägledningen struktureras och delas in i flera steg där man går från en överskådlig presentation av helheten till detaljerna.

Presentera bilden

De flesta taktila bilder är försedda med någon form av bildtext som talar om vad bilden innehåller. Oftast behövs dock en mer utförlig förklaring. Ibland finns en sådan i texten och för en van läsare kan detta räcka. För en ovan person behövs ytterligare anvisningar, helst av någon som man kan fråga medan man tittar på bilden. Börja med att kortfattat presentera bildens innehåll, till exempel ”Här är en översiktlig karta över Europa. Den visar landgränser och större städer.” Eller ” Det här är en skata, avbildad i profil.”

Känna på hela bilden

Då man vet vad bilden innehåller måste man få möjlighet att känna på hela bilden i lugn och ro, med båda händerna, för att kunna bilda sig en uppfattning om bildens storlek, material och komposition. Här skulle man som beskrivare av Europakartan kunna fortsätta med att säga att högst upp i norr börjar kartan med Nordkap. Sedan kan man röra sig söderöver och ta upp de olika kustlinjerna med inbuktningar, städer och gränser.

Om det i stället var frågan om reliefbilden av skatan låter man läsaren följa skatans konturlinje, från näbben, huvudet, ryggen, stjärten, benen, klorna och bröstlinjen upp till näbben etc. Kanske har man för att underlätta använt avvikande material och då tar man upp det.

Är det ett cirkeldiagram börjar man med att känna på cirkeln och konstatera att cirkeln är indelad i delar och att dessa är olika stora.

Att studera bilden i detalj

När man skapat sig en helhetssyn av bilden kan man gå vidare med detaljerna. En vägledning på detaljnivå måste vara så välstrukturerad att man inte tappar bort sig. Bäst är att använda båda händerna så att man kan lyfta den ena och ha den andra kvar i bilden som markör för var man är. Går vi vidare med Europakartan så kanske man tar Sverige och Norge först och då kan ena handens fingrar stanna vid Oslo medan den andra handen fortsätter bort mot Finland. I taktila kartor betonar man det särskiljande, det typiska, i ländernas former och det gör det enklare att uppfatta detaljer.

Det viktigt att vara medveten om att det är stor skillnad mellan att skaffa sig en helhetsbild och att gå in på detaljer. Det är lätt att tappa bort sig och svårt att behålla helheten när man letar efter detaljerna.

Det är inte enkelt att känna på och förstå taktila bilder. Reliefbildens kvalitet och tidigare erfarenheter spelar stor roll, men viktigast är att hitta sambandet mellan det man känner på bilden och erfarenheterna från omvärlden. Därför är det också viktigt att börja med enkla reliefbilder som föreställer vardagsföremål. Att vara medveten om relationen mellan verkligheten och representationer av verkligheten underlättar när man tolkar bilder. Genom att kontinuerligt träna bildavläsning kan man också ta till sig mer avancerade bilder, oavsett om det är konstbilder eller bilder som visar flöden eller funktioner i ett reningsverk.