Det är bra att börja med ett känt föremål som också har en tydlig yttre form. Här passar skeden väl.

Börja gärna med att berätta för barnet att ni ska titta på några föremål och sedan på bilder av de föremålen. ”Först får du titta på en sak som du känner igen och sedan på en bild av samma sak.” Starta med att barnet håller i föremålet på egen hand, får känna tyngden och kanske upptäcka formen. Ta sedan barnets händer och för dem över föremålets konturer och kommentera vad fingertopparna rör sig över. Om vi fortsätter med skeden så kan man när man för fingret över skedens ytterkant säga att: ”här känner du skedens skaft, spetsen på skaftet, nu fortsätter vi över till skaftets andra sida, här svänger det in, nu svänger det ut för själva skedbladet, nu svänger det in igen och här börjar skedens skaft och nu är vi tillbaka där vi började.” Låt sedan barnet göra samma sak på egen hand och bli på det klara med föremålets form.

När man går vidare till reliefbilden av skeden kan man på samma sätt föra barnets fingertoppar runt skedens form. Man kan pröva att lägga skeden bredvid reliefbilden och försöka komma fram till att formerna är desamma även om den verkliga skeden och skeden i bilden kanske inte är lika stora.

När man tittar eller känner på bilder så tittar man på både hur något ser ut och på var på bildytan, i bilden, det befinner sig. För träning av taktil bildavkänning måste man beskriva lägesplaceringar med ord. Man måste ta till sig rumsliga begrepp som över, under, mitten, bakom, framför etc. och kunna tala om storlek, något kan vara större och mindre. För att kunna koppla taktila bilder och kartor till verkligheten måste man träna sin förståelse för form, riktning och avstånd.